Top > Great Wall Marathon 2004 > Reseberättelse

The Great Wall Marathon
22 maj 2004

Varje plats som lockar turister och är lite speciell lockar även till sig marathonlöpare. Desto speciellare plats desto större lockelse. Så givetvis ska det gå ett lopp på Kinesiska Muren.

Vi är 16 från Sverige som åkte med Springtime för att betvinga någon av de fyra sträckorna, marathon, halv marathon, 10 eller 5 km. Samtliga på resan ska deltaga. När vi landat i Beijing åker vi direkt till Sixian, som är vår bas för loppet. Sixian ligger några timmars bussfärd öster om Beijing. Det är ju lite av ett äventyrslopp och äventyret börjar redan på vägen dit. Halvvägs har de lokala myndigheterna bestämt att det är dags att renovera en bro och huggit upp den. Eftersom bussen inte är terränggående är det stopp. Någon annan väg verkar inte chauffören känna till men med lite hjälp, bland annat från en av resedeltagarnas karta, så lyckas vi komma fram.

Kinesiska muren är ett mäktigt byggnadsverk. De äldsta delarna av muren är 2700 år gamla. Den mest kända murbyggaren är kejsaren av Qin, Qinshi Huangdi. Han enade Kina till ett rike 221 f.kr.. De murar som funnits tidigare var lokala och han sammanband dem till en, lång, mur. Murbygget fortsatte under dynastin efter hans död. Nästa stora tillbyggnad kom under Ming-dynastin 1368-1644. Det är framförallt denna Ming mur som vi idag förknippar med kinesiska muren. Med de senaste upptäckta delarna stäcker den sig 7200 km. Kina är bara 4 000 km långt − att muren blir så mycket längre beror på att den i bergstrakterna hela tiden ringlar sig fram på de högsta åsarna. Är det en försvarsanläggning så kan man ju inte låta fienden få en högre position.

Man skulle kunna tro att muren byggdes för att hålla en mäktig fiende ute. Så var dock inte riktigt fallet. Kina var på den tiden den mäktigaste staten i sin del av världen. Qin, den ledande staten när bygget tog fart på allvar, var Kinas motsvarighet till Sparta, så de var inte främmande för krig och såg knappast de fåtaliga nomader som bodde norr om muren som ett militärt hot. Syftet var istället att hålla rövare och plundrare borta. Under Ming-perioden så fungerade den också som skydd för karavanerna längs sidenvägen. Men det är ju klart − såväl Attila som Djingis Kahn hade ju en ganska diger meritlista och lyckades lägga stora delar av världen under sig så även några oorganiserade stråtrövare därifrån kunde väl vara nog besvärliga.

Två dagar innan loppet är det obligatorisk banbesiktning då vi går den del av muren vi har att springa under loppet. Det är drygt 3 km av loppet som går på muren. Marathonlöparna ska passera den två gånger, en åt vardera hållet. De övriga löparna passerar den bara en gång. Det tar sin lilla tid att gå denna sträcka och passera de drygt 1800 trappstegen. Jag hör att en del reviderar sitt tidsschema. Det gör inte jag, jag har nämligen aldrig gjort något schema.

Efteråt ska vi åka buss resten av banan. Vi delar upp oss beroende på sträcka. Tyvärr så kör en av bussarna fast på marathonbanan, så vi missar en stor del av turen. Men får i alla fall se att det är mycket backar även på denna del. Men på sätt och vis hade marathonlöparna det bättre än halvmarathonlöparna, de kommer tillbaka mer förvirrade än de när de åkt. Respekten för loppet må ha ökat av dagens tur men det har inte avskräckt någon. De enda som byter sträcka i vår grupp byter upp sig från 10 km till halvmarathon.

Lite annan sightseeing hinner vi givetvis med mellan aktiviteterna runt loppet. Bland annat Qing-gravarna. Qing var dynastin efter Ming. De gjorde inga tillbyggnader på muren, inte heller underhöll de den. Det är ganska förståeligt då de var manchurer och det var ett av de folk som muren skulle hålla ute.

Ett respektabelt lopp ska ha pastaparty, så även här. Det lär vara Marco Polo som hittat pastan i Kina och introducerat den i Italien. Trots det så bjuder kineserna på pasta av italiensk typ inte av sina egna klassiska nudlar. Det kinesiska inslaget inskränker sig till ris som komplement till pastan.

Starten går på Yin Yang Torget i byn Huangyaguan. Torget är egentligen en innergården till ett fästning som tillhör muren. Vi är cirka sexhundra totalt, varav hälften ska springa helmarathon. Amerikanerna är flest, nästa största nation är Danmark. Det har varit en dansk resebyrå som varit med och dragit igång det hela. Bortsett från ett kinesiskt skollag ser jag just inte till några kineser. Det är lite kyligt vid starten, som är klockan 7.30, men eftersom dagstemperaturen brukar ligga runt 25 grader så verkar det inte vara någon som önskar mer värme, den kommer ändå vad det lider.

Så snart vi lämnat Huangyaguan börjar det gå uppåt. Det är fem kilometer till själva muren och det går uppåt hela tiden. Jag får sällskap med Thomas Björnemark och Mikael Vilhelmsson. Vi håller ett lugnt och jämt tempo, så jämt de nu kan bli när underlagt hela tiden lutar i olika vinklar.

Vi fick en mycket detaljerad banbeskrivning, till och med i ett lite exklusivt kartonnage. Visserligen fick alla marathonlöparna i gruppen en beskrivning för halvmarathon men med den mest intressanta delen var ju muren och den var ju gemensam. Men någon banprofil fanns inte med, just när den skulle vara som mest intressant. I alla fall så var den totala höjdskillnaden nästan 1200 meter på helmaran. Cirka 400 på första murdelen (inklusive tillfartsvägen), 400 på vägarna och sedan ett varv till på muren. Antalet trappsteg skulle ha varit 3700, tur och retur, men jag måste erkänna att jag inte kontrollräknade dem.

Vätskestationerna på muren är förlagda till vakttornen, vi har tio torn att passera på vår del. Totalt ska det finnas 25 000 torn längs muren, principen var att man skulle kunna täcka hela muren med pilbåge samt att man skulle kunna se minst två torn åt vardera hållet. Inte nog med att det gick åt en massa människor när muren byggdes (600 000 när det begav sig), den skulle ju hållas bevakad också. Om man antar att det behövdes minst tio man per torn så skulle det krävs en kvarts miljon man totalt. Inte för att jag begrundade detta särskilt djupt under loppet men hinner i alla fall skänka en tanke till de som släpat upp alla vattenflaskorna på muren. Det är en härlig utsikt uppifrån och man kan se muren ringla sig iväg. Det finns en ihärdig myt om att Kinesiska Muren är det enda byggnadsverk som man kan se från månen, alternativt från rymden. Visst, vad längden beträffar så vore det inga problem men den är för smal, upp till tio meter, för att synas av blotta ögat på något längre avstånd.

Fältet av löpare hann bli lite utdraget på vägen upp till muren. Större delen av muren är också ganska bred men på sista biten smalnar den av betänkligt samtidigt som tempot är ganska varierande. En kille, jag får för mig att han är mexican, kastar sig utför trapporna som en kamikatzepilot bara för att stanna och flämta så snart det går uppför igen. På denna del finns det dessutom bara bröstvärn på en sida. Visst finns det gott om funktionärer på denna del. Inte för att de skulle hinna göra så mycket om man går över kanten men de skulle i alla fall se vart man försvunnit. Så här sju kilometer in i loppet får vi en riktigt bra översikt av startplatsen, den ligger nästan rakt nedanför oss.

När muren är klar rundar vi fortet och ger oss ut på en 25 kilometers runda i de närliggande byarna. Vi har fyra byar att passera. Vägarna varierar från asfalt och betong till kostig längs åkrarna. Det är en del folk ute och hejar annars verkar det inte vara så mycket på gång där.

Än så länge känns det förvånansvärt lätt, förmodligen mest beroende på respekten för uppgiften och att de flesta tagit det lite försiktigt än så länge. Ryktena har gjort gällande att man får räkna med 50% längre tid här än på en vanlig marathon. Dessutom har några smärre förändringar gjorts av banan från ifjol och dessa skall ha lett till ett ännu något tuffare lopp än tidigare. Det är lite för försiktigt för Mikaels del. Han ökar tempot och lämnar mig och Thomas vid 15 km och är snart försvunnen utom synhåll.

Vi kommer tillbaka till Huangyaguan och ska ges oss i kast med muren en andra gång. Nu har vi den branta backen först. Vid ett tillfälle ser jag sju löpare framför mig: En går. Det är kanske inte så ovanligt att i slutet av ett marathonlopp se någon gå − men här är han den enda som rör sig framåt. Övriga "löpare" sitter eller hänger på muren. "Om jag så ska krypa så ska jag i mål" har jag hört några envisa löpare säga. Men det här är första gången som jag ser det på en mara, en australiensiska som tar till händerna när trappstegen blir för höga.

Allt har sitt slut och även uppförsbacken och uppförstrapporna. Sista biten är den fem kilometer långa nedförsbacken. Jag gillar nedförsbackar och öser på (allt är relativt) för att komma under fem timmar. Jag plockar också några placeringar. Tyvärr kommer jag ikapp ett par alldeles innan stadion, tyvärr därför att jag var på väg att varva dem och nu lurar de ut mig på ett tredje varv i stället. När jag väl inser att det inte var någon liten extra runda utan enda vägen är upp på muren igen så är det bara att vända och inse att jag missat fem-timmars målet.

Snabbast för dagen var österrikaren Josef Miesracher. Han var den andre löparen i loppets femåriga historia som kom under fyra timmar. Med 3.38 var han nästan en halvtimme före tvåan. För svenskt vidkommande blev det en del goda resultat. Bland annat slutade Mikael Vilhelmsson 4:a på maran och Kent Bäckström fick samma placering på halva. Kerstin Skytt och Britt Eriksson vann också varsin åldersklass på halvmarathon.

Dagen efter är det bankett. Med tanke på den kuperade banan och speciellt fem km nedför på slutet så borde man se lite extra slitna löpare men de allra flesta ser ut att ha klarat det bra. En kille sitter visserligen i rullstol, men det var en stressfraktur och det är inte riktigt relevant att skylla den tuffa banan för det. Annars var den värsta incidenten en stukade fot. Både han i rullstol och han med stukningen kom dock i mål. Banketten avslutas med disco men uppslutning från svensk sida var lite knaper.

Resan avslutas med lite mer sightseeing och lite shopping. Fast det där med lite shopping var individuellt.

/Robert Alnebring

Artikeln har tidigare publicerats i Runner's World nummer 7, juli 2004.

Top of page
_____________________

© 2012 Colibri Pro Development AB
www.colibri.se
Latest update October 19, 2008