Top > Comrades > 2007

Comrades 89 km
17 June 2007

Patrick Joyce

Comrades Marathon är världens största ultralopp. Loppet har gått varje år sedan 1921 mellan Pietermaritzburg och Durban i Sydafrika. Sträckan är 89 km och banan är mycket kuperad. Under loppet klättrar man uppför fem backar som är mellan 100m och 300m höga. Trots detta så springer c.a 14 000 personer loppet varje år och över 80% av dem tar sig i mål under maxtiden 12 timmar. Den 17 juni kl 05.30 stod jag på startlinjen för att försöka ta mig de nio hårda milen till målet.

Starten 05.30

Staren skedde i Pietermaritzburg 1½ timme före soluppgången. Pietermaritzburg ligger uppe i Drakensbergen och det var nästan nollgradigt före starten. De flesta löpare hade försett sig med extra överdragskläder som de tänkte slänga längs banan senare på förmiddagen. Men många svarta löpare hade klart inte råd med det utan försökte hålla värmen med platsäckar. Det hjälpte inte mycket. Som tur var delade arrangörerna ut varmt kaffe och varm soppa till löparna i startfållan.

Stämningen var elektrisk när starten gick. Säkert samma känsla som när Vasaloppet släpps iväg. Förväntan blandades med koncentration. Under minuterna efter start tänkte jag mest på att hålla tillbaka tempot och inte trampa snett eller snava på säckar, muggar och annat som låg i drivor längs gatan.

Polly Shortts

Första tuffa backen efter 9 km löpning. Backen löper brant utför i nästan 2 km. Så tidigt i loppet är den inga problem så länge man inte springer för fort. Men det var svårt att hålla tillbaka. Det var trångt på banan och många löpare lät benen rusa på och sög med andra.

Strax före Polly Shortts stod en man med högtalare och bannade oss för att vi vanhelgade Gud och sprang på en söndag. Comrades har aldrig gått på en söndag förut och det finns många strängt kristna i Sydafrika.

Harrison Flats

Det är den långa hyfsat platta delen av banan mellan 25 och 40 km. Helt platt är den inte snarare böljar den upp och ned. Åskådarleden blev tättare nu och många satt och åt frukost medan de hejade fram löparna. Våra förnamn stod på nummerlapparna så jag fick höra många "Go Patrick Go!" längs banan.

Fortfarande kännde jag mig väldigt fräsch och utan att känna det ökade jag tempot något. Tyvärr var det ett dumt beslut ...

Inchanga-Bothas Hill

Det var de två riktigt höga backarna som fanns mellan 40 och 53 km. Mellan dem fanns en rejäl nedförlöpa till halvvägspunkten. På vägen uppför Inchanga började benen mjukna ordentligt. Krafterna kom dock tillbaka under den långa nedförlöpan. Vid halvvvägspasseringen var stämningen kokande. Åskådarleden var packade och man hade t.o.m byggt upp en läktare för att folk skulle på plats att se. Många anhöriga stod vid banan för att heja på de sina och orkestrar spelade. Klättringen uppför Bothas Hill var inte så brant men sugande lång. I 8 km gick det stadigt uppför och jag fick allt tuffare att hålla jämna steg med den grupp jag hakat på. Utsikten var underbar från toppen, landskapet kallas de 1000 gröna kullarna, men jag började bli för trött för att uppskatta det.

Efter 53 km började en en mil lång utförslöpa och jag försökte hålla kvar farten i benen, men krafterna var snabbt på väg bort. Till slut fick jag ge upp och börja gå i perioder mellan löpningen. Nu började jag misströsta lite. Det var mer än ett maratonlopp kvar.

Fields Hill

Efter 62 km övergick den behagliga utförslöpan i en mycket brant utförsbacke på 3 km som smärtade rejält i låren. Varje steg var en liten pärs. Jag var duktigt trött men lyckades springa nedför backen helskinnad men priset var hårt. På den platta delen efter backen fanns inget spring kvar i benen. Nu blev promenaderna längre och längre.

Cowies hill

Efter 72 km kommer Cowies Hill, den sista långa uppförsbacken på banan. Den kommer efter den enda riktigt långa platta delen av banan, genom Pinetown som är den sista staden före Durban.

De som sett filmen "The long run" vet att Cowies Hill ofta är en plats där tätstriden avgörs.

Jag hade inte många krafter kvar längre utan gick hela vägen uppför den 2 km långa backen. På väg upp blev jag omsprungen av en brittisk löpare som sprang på benproteser. Han blev den första helamputerade löparen som sprang Comrades och han kom så småningom i mål strax under 10 timmar. En galet stark prestation!

Efter Cowies Hill såg jag Durban för första gången och nu gick vägen långsamt nedåt hela vägen in till stan och man kunde se stan hela vägen under inlöpningen. Tyvärr var det över en mil kvar och långa stunder kändes det inte som att jag kom ett dugg närmare målet.

Målgången

Comrades har många platser längs banan med underbar utsikt. Men den vackraste utsikten var ändå synen av stadion när det återstod 1 km. Längs trädallén in stod stora åskådarled och alla vi som gått/joggat den sista milen skärpte till oss och började springa och vinka till publiken. Alla ville springa i mål.

Inne på stadion fanns cirka 20 000 åskådare och de orkade verkligen jubla och heja på löparna timme efter timme. Uppåt 12 miljoner personer tittade tydligen på loppet på TV.

Jag kom i mål på tiden 10 tim 24 min och 10 sek. Känslan att få den lilla bronsmedaljen efteråt var helt underbar. Jag bestämde mig 2004 för att springa Comrades så det var en lång väntan som äntligen uppfylldes.

Extra

Alla 4 svenskarna tog sig i mål under 12-timmarsgränsen. Ann-Marie Dolk klarade gränsen med en dryg minuts marginal. Under de sista minuterna innan målet stänger sitter tydligen mer än halva Sydafrika framför TV-apparaterna. Efter 12 timmar skjuter tävlingsledaren av sin pistol och alla som inte kommit i mål diskas och stryks från resultatlistan, även om de bara hade en meter kvar till mål.

I år missade Steve Yang maxtiden med 0,7 sekunder och blev loppets mest intervjuade man efter segraren Leonid Shetsov som slog nytt banrekord med 5 tim och 20 minuter.

Film från årets Comrades

I länken www.hamelchen.de/index.php?name=Downloads&req=viewdownload&cid=1 finns klipp från Sydafrikanska TV:n direktsändning från årets Comrades.

Jag hoppas att klippen kan inspirera fler att springa loppet nästa år. Comrades är världens i särklass största ultralopp och en enorm känslomässig upplevelse.

Top of page
_____________________

© 2012 Colibri Pro Development AB
www.colibri.se
Latest update October 19, 2008