Unionsmarathon
9 juli, 2005

Loppet hölls på gränsen mellan Norge och Sverige till 100-årsminnet av unionsupplösningen. Arrangörsskapet delades mellan norska Rømskogs IL och svenska Bovikens SK. Utöver maran fanns också en halvmara och åt barnen en minimara.

Bygdegården Kurøen vid norska Rømsjön 30 minuter norr om E18 fungerade som centralpunkt. Vädret var fint och stämningen var god. En mässingsorkester spelade nationalsångerna och musik som passade in i miljön kring bygdegården. Det märktes att bygden ställde upp för loppet.

Naturen kring Rømsjön är mycket fin. Loppets första del gick i närheten av sjön. Lätt kuperat. Andra delen gick i Sverige. Här fanns det flera långa sugande slakmotor på grusvägar. När man kom åter in i Norge var man inne i den sista slakmotan som följdes av en fin lång utförsbacke. För att få ihop till rätt distans hade arrangörerna lagt till en överraskande "terräng"-km kring bygdegården. Grymt, men kul. Efter mål kunde man svalka sig vid badplatsen.

Med tanke på värmen och banprofilen hade jag bestämt mig för att ta det lugnt. Blev därför förvånad när jag efter fem km började avancera i fältet. Tror faktiskt jag bara blev omsprungen av en person efter det. Kanske berodde det på att jag tack vara bar överkropp och en extra vattenflaska klarade värmen bättre. Tog det lugnt vid vätskekontrollerna var 4:e km och pratade medan jag fyllde på flaskan. Det gav en extra morot att i slakmotorna kunna sega förbi andra. Blev positivt överraskad att andra halvan bara gick drygt 3 minuter långsammare än första. Att jag missade 4-timmar med en dryg minut gör inget. Loppet innehöll så många andra bitar som uppvägde det med råge

Det var kring 30 grader i skuggan, och varmare i solen och på asfalten. Positivt att arrangörerna hade cyklister som kollade att löparna mådde bra i värmen. Vi löpare sökte oss till den lilla skuggan som fanns längs banan. Det blev bättre efter två timmar då kanten av ett åskmoln gav en svalkande kort lätt regnskur. För mig kom regnet lagom till början av den backigare andra halvan. Molnen sprack tacksamt nog upp först när jag närmade mig målet. Perfekt timing. Strax innan halvmarapasseringen passerade jag en som funderade på att bryta pga värmen. Hoppas regnskuren fick honom att orka vidare.

Loppet hade en riktigt långväga besökare. Hajime Nishi från Japan, som sprungit i mer än 60 länder på 7 kontinenter (Unionsmaran var hans 402:a mara), var lyrisk över loppet när han efter många fotostopp nådde målet. Hans mål är att springa 1000 olika maror i 250 länder, och att presentera detta i form av guideboken "Ecomarathon Data Book" (www.ecomarathon.org).

Hoppas loppet kommer att anordnas även nästa år (till 101:årsminnet av unionen). Ett bra lopp och bra arrangemang förtjänar att få upplevas.

Mer hittar du på loppets hemsida.

/Jan S